Bagiya Lahoo Luhan
Haryali ko aankhen tarsen bagiya lahoo luhan
Pyar ke geet sunaoon kis ko shehar hue weeran
Bagiya lahoo luhan
Dasti hain suraj ki kirnen chand jalaye jaan
Pag pag maut ke gehre saye jeewan maut saman
Charon ore hawa phirti hai le kar teer Kaman
Bagiya lahoo luhan
Chhalni hain kaliyon ke seeney khoon mein lat paat
Aur nahjaney kab tak hogi ashkon ki barsaat
Dunya walon kab beeteinge dukh ke yeh din raat
Khoon se holi khel rahe hain dharti ke balwan
Bagiya lahoo luhan
# TRANSLATIONThe Garden Is A Bloody Mess
This poem is about the oppression in East Pakistan in 1971
Our eyes yearn for greenery
The garden is a bloody mess
For whom should I sing my songs of love
The cities are all a wilderness
The garden is a bloody mess
The rays of the sun, they sting
Moonbeams are a killing field, no less
Deep shadows of death hover at every step
Life wears a skull and bone dress
All around the air is on prowl
With bows and arrows, in full harness
The garden is a bloody mess
The battered buds are like a sieve
The leaves drenched in blood smears
Who knows, for how long
We’ll have this rain of tears
People how long do we have to bear
These days and nights of sorrow and distress
This oppressor’s blood bath is a frolicsome play
For the mighty of the world, a mark of their prowess
The garden is a bloody mess
مائیں نی مائیں میرے گیتاں دے نیناں وچ ـــــ برہوں دی رڈک پوے
مائیں نی مائیں میرے گیتاں دے نیناں وچ ـــــ برہوں دی رڈک پوے ادھی ادھی راتیں اُٹھ ــــ رون موئے مِتراں نوں ــــ مائیں سانوں نیند نہ پوے بھیں بھیں سوگندھیاں اچ ــــ بنھاں پھہے چاننی دے ــــ تاں وی ساڈی پِیڑ نہ سہوے کوسے کوسے ساہواں دی میں ــــ کراں جے ٹکور مائیں سگوں سانوں کھان نوں پوے آپے نی میں بالڑی ہاں ـــ حالے آپے متاں جوگی ــــ مت کہڑا ایس نوں دوے آکھ سُونی مائیں ایہنوں ــــ رووے بُل چِتھ کے نی جگ کِتے سُن نہ لوے آکھ سُونی کھائے ٹُک ــــ ہجراں دا پکیا ــــ لیکھاں دے نی پُٹھڑے توے چٹ لے تریل لُونی ــــ غماں دے گُلاب توں نی کالجے نوں حوصلہ رہوے کہڑیاں سپیریاں توں ــــ منگاں کُنج میل دی میں ــــ میل دی کوئی کُنج دوے کہڑا ایہناں دماں دیاں ـــــ لوبھیاں دے دراں اُتے وانگ کھڑا جوگیاں رہوے پِیڑے نی پِیڑے ــــ پیار ایسی تتلی ہے ـــــ جہڑی سدا سُول تے بہوے پیار ایسا بھور ہے نی ـــــ جہدے کولوں آشنا وی لکھاں کوہاں دُور ہی رہوے پیار او محل ہے نی ـــــ جہدے وچ پنکھواں دے ــــ باجھ کجھ ہور نہ رہوے پیار ایسا آنگناں ہے ــــ جہدے وچ وصلاں دا رتڑا نہ پلنگ ڈھوے آکھ مائیں ادھی ادھی ــــ راتیں موئے...
Comments
Post a Comment